Beskrivning
En alkoholiserad fattiglapp bor i ett ventilrum vid operans fontän. Plötsligt hamnar han mitt i de våldsamheter som bildar upptakten till det inbördeskrig som snart skall riva landet i bitar.
En gumma hittar en snok i sitt kök samma dag som pansarvagnarna rullar in på stadens gator. Över en kopp te tänker en krigsherre igenom sitt liv en morgon när ett omöjligt beslut måste fattas. En nygift hustru ser ut genom fönstret och undrar varför hennes make kommer hem så tidigt från arbetet. En son letar en sten till sin fars grav. En man blir tvångsmatad med flottigt ris. En sköldpadda släpps ut i naturen. Och ett land går under.
I persiska sagor berättas om Hurramabad som en glädjens och grönskans stad. I Andrej Volos roman är staden mittpunkt för en rad sammanflätade människoöden, vars berättelser spänner över hela det gångna seklet – från den sovjetiska kolonisationen av Centralasien till 1990-talets inbördeskrig i Tadjikistan och den ryska utvandringsvågen från regionen. Sammantagna bildar berättelserna en roman i skilda delar, en roman om hemkänsla och främlingskap, om en stats sönderfall och människans besynnerliga förmåga att vara glad.
—
Översättning från: Ryska
Översättare: Nils Håkanson
—
Andrej Volos föddes 1957 i Tadjikistans huvudstad Dusjanbe, som fått stå modell för bokens Hurramabad. Efter studier i Moskva har han arbetat som geofysiker i Ryssland och Centralasien. Idag är han en av Rysslands mest ansedda författare. Detta är första gången hans verk översätts till svenska.
PRESSKLIPP
”Sopranos på tadjikiska”
Aftonbladet
”ett storartat berättande”
Eva Adolfsson, DN
”Andrej Volos skriver med ’Hurramabad’ in sig i den storslagna ryska realistiska traditionen /…/ här finns framför allt en skärpa i detaljen; en förmåga att med enkla medel blottlägga underliggande laddningar och konflikter. Små förskjutningar sker, nästa omärkligt, stegvis och sakta och spänningar mellan människor blir synliga. Andrej Volos förmår ge liv åt den både beklämmande och intagande tafattheten mellan två människor som egentligen älskar varandra men aldrig vågar eller förmår formulera det. Kanske en far och son, kanske två arbetskamrater som stått bredvid varandra i fyrtio år. Andrej Volos är skicklig, snudd på mästerlig, att skildra det outsagda, det otydliga och att gestalta det svårfångade samspelet mellan människor.”
Crister Enander i Sundsvalls tidning
”I sin bok har Volos skänkt oss ett stycke politisk historia i konstnärligt fulländad form /…/ Volos analyserar nämligen på ett lågmält sätt och utan grälla färger våldets anatomi, beskriver hur en kollektiv och meningslös aggression långsamt växer fram hos den ena eller andra parten. /…/ Hur för en vanlig vardagsmänniska tillvaron helt plötsligt och obegripligt kan förvandlas till ett helvete är ett grundtema i boken. Ofta bryter i de mest oväntade sammanhang en skir lyrisk ton igenom och ger det hela ytterligare en förunderlig dimension. Andrej Volos bok hör hemma i den stora ryska berättartraditionen. Förlaget och översättaren, Nils Håkanson, är värda ett varmt tack för att de gjort detta mästerverk tillgängligt på vårt språk.”
Sture Linnér, SvD
”Hurramabad är storslagen. Galghumoristisk, poetisk, köpslående, stenhård. Kraftfull som de höga bergen, brännande som solen.”
Margareta Wikman, Östgöta Correspondenten
”Kommer ni ihåg slutet av ”Deer Hunter”, där de efter begravningen sitter hemma runt bordet och stilla börjar sjunga ”God Bless America”, inte för regeringen eller politiken utan för sig själva, för att även om allt har gått åt helvete och ingenting blir som det var är världen ändå värd att leva i? Där har vi ”Hurramabad”. Om än ett halvt jordklot därifrån och med kyrilliska bokstäver på vägskyltarna.”
Björn Waller, dagensbok.com
”Så är det också en både absorberande och central bok ur den nya ryska prosan som vi nu får på svenska i Nils Håkansons lyhörda översättning. /…/ Det kollektiva våldet vilar som ett dovt hot över staden. På de öde gatorna kan plötsligt en mörk folkmassa välla fram bakom ett gathörn, i bergen omkring strider krigsherrarna. Andrej Volos ger inte några förklarande översikter utan låter den politiska historien förbli en bakgrund till människornas agerande. Vi förs direkt in i skeendena och massans blinda våld får en ohygglig konkretion just genom att vi ser det genom stadsbornas skräckslagna ögon. /…/ Ändå är Hurramabad inte en mörk bok. Andrej Volos lägger en så färgstark och formsäker mosaik att man tycker sig se hela landet – och dessutom känna doften från öknen. Han är en suverän berättare även om han i ett avseende bryter med den ryska traditionen: här kommer tadzjikerna lika nära som ryssarna. I Hurramabads heta luft flyger tadzjikiska och ryska ord om varandra, och det händer ofta att man i början av en berättelse inte vet vem som är tadzjik, vem ryss och vem ”tadzjificerad” ryss.”
Kristina Rotkirch, Hufvudstadsbladet