"Ett reportage, en sång, en jävla massa presens", det är Bob Hanssons nya långdikt. Vi inbjuds att betrakta alla möjliga samtida företeelser i det speciella hanssonska ljuset, men vi får också några ledtrådar till författarens syn på sig själv. Det är en Bob vi inte känner igen, med en irrande blick utåt mot andra människor, delvis tömd på energi och språkligt nyskapande.

Här är vi är enligt författaren ett försök att skriva dikt så enkelt det bara går.

"Om du tänker att vem som helst skulle kunna skriva en sån här dikt kan jag bara svara gudskelov...".

Vill du själv ta reda på hur enkelt det är kan du gå in på www.hararvi.se och skriva fortsättningen på dikten.

Besök även Bobs egen hemsida på www.bobhansson.nu.

Till boken finns också en skiva, "Stålmannen är död", med en inläsning av dikten till pianoackompanjemang.

Denna bok ingår ingår även i ett paketerbjudande, läs mer här...

"Jag tyckte det var avskyvärt."

Kristian Lundberg i Sundsvalls tidning

"Är detta bra? En poäng med Hanssons långdikt är att den fortsätter det hälsosamma nedbrytandet av poesins hierarkier, de som oavbrutet byggs till exempel varje gång Tomas Tranströmer eller Katarina Frostenson recenseras utan ett enda missljud från någon oliktänkande. I den här dikten eftersträvas inte den täthet och koncentration - kristalliska rader som kan citeras eller sättas i dödsannonser - som oftast utgör den måttstock som kritikerna håller sig med."

Göran Greider i Aftonbladet och Dala-demokraten

"Det är inte estradpoeten Bob Hansson som syns i den här samlingen. Det är med samma sorgliga ögon som Lukas Moodysson han ser på världen nu. Det barnsligt flummiga är nästan helt borta och när det väl skymtas är det ingen som tror honom."

Navid Modiri i Göteborgs-Posten