I slutet av 80-talet, innan kommunistdiktaturerna ännu börjat knaka i fogarna, fick Bohumil Hrabal besök på sin stamkrog i Prag av en ung amerikansk litteraturstudent. Hon ville veta mer om hans författarskap och han gav henne smeknamnet Dubenka. Mötet blev början till en vänskap, och för Hrabals del en skapelseprocess och nytändning som författare. Han började skriva brev till Dubenka. Han skriver om hela sitt liv, om åldrande och död, om diktaturen och sammetsrevolutionen 1989, om författarskapet och inte minst om den föreläsningsresa till USA som Dubenka lyckades få igenom och som formerades till ett triumftåg för Hrabal. Vi möter en författare som är bruten, melankolisk och nostalgisk, men som någonstans bevarat en friskhet och barnslighet som är helt hans egen.
Breven till Dubenka - av Bohumil Hrabal
Info
ISBN: 978-91-85191-31-4
Inbunden, 210 s.
Juli 2008
Grafisk form: Carl Ehrenkrona & Lars Paulsrud
Översättning från tjeckiska av Mats Larsson
Om författaren
Bohumil Hrabal (1914-1997) är ett av den tjeckiska 1900-talslitteraturens viktigaste namn. För sin säregna kombination av burleska skrönor och modernistisk romankonst har han hyllats lika mycket av kritiker som av läsare världen över.
Innan han debuterade 1963 arbetade han bland mycket annat som jurist, tågklarerare, stålverksarbetare och returpapperspressare, erfarenheter han sedan utnyttjade i sitt författarskap. Till skillnad från många av sina författarkollegor valde Hrabal att inte gå i exil utan stanna i Tjeckoslovakien även under de politiskt svåra 70- och 80-talen. Han dog efter ett fall från ett sjukhusfönster 1997.
Internationellt fick Hrabal sitt genombrott med ”Låt tågen gå!” (Ostre sledované vlaky), vars filmatisering av Jirí Menzel belönades med en Oscar 1967.