Under andra världskrigets sista år sätts två föräldralösa barnhemspojkar på ett tåg som går från Moskva mot södern. De har mycket vaga uppfattningar om vart de ska, de har bara hört något viskas om ”Kaukasus” och ”bergen”. Ur askan i elden skickas de till Tjetjenien. När de kommer fram ligger landet underligt öde, ingen verkar höra hemma där och ingen vill svara på pojkarnas frågor. Gradvis rullas det nya landets historia upp och pojkarna inser att de lever på en plats där en fruktansvärd tragedi just utspelat sig: deportationen av hundratusentals tjetjener i världskrigets skugga.

Anatolij Pristavkins Ett gyllne moln över Kaukasus är en modern klassiker i den ryska litteraturen. Utifrån sin egen erfarenhet som barnhemsbarn i Tjetjenien skildrar författaren de stora politiska skeendena med barnets samtidigt förvirrade och klarseende blick. Boken är ett viktigt vittnesmål om ett okänt avsnitt av historien som fortsätter att påverka oss, men också en enastående barndomsskildring, full av både sorg och humor.