En alkoholiserad fattiglapp bor i ett ventilrum vid operans fontän. Plötsligt hamnar han mitt i de våldsamheter som bildar upptakten till det inbördeskrig som snart skall riva landet i bitar.
En gumma hittar en snok i sitt kök samma dag som pansarvagnarna rullar in på stadens gator. Över en kopp te tänker en krigsherre igenom sitt liv en morgon när ett omöjligt beslut måste fattas. En nygift hustru ser ut genom fönstret och undrar varför hennes make kommer hem så tidigt från arbetet. En son letar en sten till sin fars grav. En man blir tvångsmatad med flottigt ris. En sköldpadda släpps ut i naturen. Och ett land går under.
 
I persiska sagor berättas om Hurramabad som en glädjens och grönskans stad. I Andrej Volos roman är staden mittpunkt för en rad sammanflätade människoöden, vars berättelser spänner över hela det gångna seklet – från den sovjetiska kolonisationen av Centralasien till 1990-talets inbördeskrig i Tadjikistan och den ryska utvandringsvågen från regionen. Sammantagna bildar berättelserna en roman i skilda delar, en roman om hemkänsla och främlingskap, om en stats sönderfall och människans besynnerliga förmåga att vara glad.