Man önskar att det vore en saga: ”Det var en man utan armar. Häppi hette han.”
Försiktigt smyger sig berättelsen på. I enkla ord, med speglande bilder, skiftande ekon. Vi lånar barndomens lyx – målar fantasin med tjocka penslar. Så småningom får vi syn på Häppi, på väg någonstans i landet bortom.
 
”Häppi arbetade på äppelmosfabriken. Han stod barfota i en jättestor tunna och trampade äpplen till mos. Tunnan var tom när han började arbeta om morgnarna. Genom ett rör rullade äpplena ned i tunnan, hundra i taget. Han trampade och trampade.”