Pekoralet är litteraturens motsvarighet till kalkonfilmen: en konstprodukt där ambitionen står i himmelsskriande kontrast till resultatet. Pekoralisten har en särskild begåvning som gör honom eller henne blind för såväl formmässiga som innehållsliga olyckor. Men tvärtemot vad man kan tro är pekoral och framför allt så kallad ädelpekoral en respektingivande genre, full av originella texter. Ädelpekoralens författare tar risker, spränger gränser, litar på turen – och stupar först därefter på näsan.
 
Denna bok innehåller ett axplock ur den svenska litteraturens främsta ädelpekoral under 300 år. För urvalet och inledningen svarar Daniel Möller, professor i litteraturvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Han har tidigare bland annat skrivit en bok om djurepitafier från 1600- och 1700-talen och forskat om Gunnar Ekelöfs och Olof von Dalins pekoralpastischer. Tillsammans med Niklas Schiöler har han även redigerat antologin Svensk poesi (Albert Bonniers Förlag, 2016).